Källor på vägen

Pilgrimen lik, i denna världTill fjärran mål jag skrider,Är trött af egen brist och flärdOch trött af dagens strider.Försmultit har i tidens loppMin resekost af mod och hopp,Jag är om hjälp förlägenOch digna vill på vägen.

Då varsnar jag en onsdagsqvällBethaniens by bland bergenOch tvenne systrars stilla tjällI aftonrodnadsfärgen,Jag går dit in: min vän är där,Hans sista hvilopunkt det är,I morgon är Han blifvenFörrådd och öfvergifven.

Det helga lugn, den djupa roFrån oro mig befria,Jag får i qväll med Mästarn boHos Martha och Maria.Min son, Han säger, fatta tröst,Haf mod, och vik ej från mitt bröstTill världens larm tillbaka:Du skall min nattvard smaka.

Och torsdag randas, i Hans spårJag vandrar genom dalen,Och i Jerusalem jag står,Jag gästar nattvardssalen,Han ger mig vin, Han ger mig bröd:Nu har jag reskost till min död!Må aldrig jag förrådaMin vän i nöd och våda!

Nu kommer qval, nu kommer ve,Det är för mig Han ängslas,För mig Han i GetsemaneBedröfvas, lider, fängslas.Han såg på mig, när bort Han gick,Jag glömmer aldrig denna blick:Förneka ej, Han sade,Det enda stöd du hade!Han bär sitt kors, det gryr en dagSom kallas Långfredagen.För min skull ock — jag vet det, jag —Han skymfad blef och slagen.Du dör för oss på korsets stam,Du rena, heliga Guds Lam,Att världens skuld försona —Guds Son i törnekrona!

Här är den stora hemlighet,Som undgår världens visa,Men som ett ödmjukt hjärta vetFörherrliga och prisa:Han led, som Fadren det befallt,Han gaf sig själf, Han gäldat allt,Och döden udden misterOch templets förlåt brister.

Jag vid ditt kors står tyst och stillOch fäller pilgrimsstafven,Men snart med dina vänner villJag bära Dig till grafven.Begraf Du ock mitt lif i Dig,Försänk i dina armar mig!Mig ock din nåd tillstädjeEn helig påskdagsglädje!

Nu har jag fått en källa klarI denna verldens öken,En stilla stjärna tindrat harI vandringsledens töcken:Jag har Bethaniens hvila känt,Jag fått ditt helga sakrament,Med Dig jag dött — jag egerMed Dig i döden seger.

Nu går jag stärkt mot målet hän,Hvad bry mig menskors domar?Jag skymtar snart bland palmers tränEtt paradis som blommar:Pilgrimen bortom grafvens portSkall nå sin sökta vallfartsort,För evigt slut är tvånget,»Det första är förgånget».