Villa Mezzanotte

Af magnolier dold och lager,Smekt af ljummad vestanfläkt,Ligger villan, hvit och fager,Egd, men sällan nu bebodd afMezzanottes adelssläkt.

Inom hennes trädgårdsgallerEj Neapels buller når,Solens stråle dämpad fallerGenom hägnande cypresser,Genom höga Nerie-snår.

Ej en gäst man ser i lunden,Ej i villans marmorsal,Men i tysta midnattstundenHörs ur parkens djupa skuggorSöderns ömma näktergal.

Sångarsinnen! Er förtrogenMezzanottes villa är,Väl I kännen lagerskogen,Sorgcypressen, näktergalen,Som i natten sjunger där.

Rosomsluten, ensam, stilla,Klädd i lönlig blomnings dräkt,Ligger sångens marmorvilla,Egd, men sällan nu bebodd afMezzanottes adelssläkt.