Boboli
Visor, romanser och ballader
O park, du undersköna,Armidas trädgård lik,Med lundar dunkelgrönaDu vinkar utsiktsrik.Ur ram, som grönskan skänkerAf lagrar, stam vid stam,Med torn och tinnar blänkerPalazzo vecchio fram.
Af marmorstoder skinerHos dig hvar hägnad vrå,Och vilda apenninerDu ser i kedja stå.Behaget, lyxen, glansenBedåra synen här:Af aftonrenässansenEtt bortskämdt barn du är.
Men, Boboli, du fångarDock hjärtat allra mestMed den af dina gångar,Där svårmod prägeln fäst,Cypressallén, som spriderEn skymning allvarsamOch sakta nedåt gliderMot vänlig svanedamm.
En ö i dammen hvilarFörtrollningsrik och vän,En doft mot vandrarn ilarFrån praktorangers trän.Där står, av springbrunn buren,På gullfruktsmyckad ortOceanus-figuren,Som Gian Bologna gjort.
Så ordna ödets féerFör dig, o själ, också:Du skall cypressalléerI vemod genomgåFörrn ön du ser omsider,Där svanen seglar skönOch frukt av HesperiderFörunnar mödans lön.