Den lyckliga kusten

Beslöjad af drömmarnes dimma,Som skälfver för morgonens strimma,Du vinkar, lycksaliga kust,Där allt, som härnere blef härjadt,Står räddadt, föryngradt och bergadtOch ersatt hvar hjärteförlust;Jag ser dig ur skyarna glimma,Men slöjad af drömmarnes dimma.

Hvad flyktigt här föddes och släcktesDär skönt till odödlighet väcktes,Där skimrar en anblick förentAf första syrenernas knoppning,Af brudens försynta förhoppning,Af allt, som är älskligt och rent,Af ljusa och vårliga minnen,Af böner från barnsliga sinnen.

Där sväfvar emot oss en blandningAf persikeblommornas andning,En syn af ett haf i safir,Af svanor, som silfrade segla,Af själar, som himmelen spegla,Af oskuld i gryningens skir,Där bor hvad vi skyggast förnimma,Men slöjadt af drömmarnes dimma,