Kap 3

Hvart ögnablick är Herrans gåfva,hvar andedräkt bör Honom lofva,från hvilken år och tid och lif och anda komm.O, Gud! af nåd mig värdes läraatt anse tiden Dig till ärasom jordens dyrsta skatt och bästa egendomoch nyttja så de skiften tiden gier,att när min tid är all, jag tiden ej må sakna,men somna glad och nöjd där vakna,där tiden aldrig ändas mer.

Nu sluts ett årathal att oss ett annat gifva,Lätt det till bättring blifva!

Så Reuterholm på Tiberns strandSom Cicero sig måla låter;Men av de tal, han har i hand,O blygd! igenkänns åter.»